Annat är det med mat- och matlagningsavfall från restauranger och andra storkök och med matrester från livsmedelsindustrin och den mer storskaliga livsmedelshandeln. Här kan det uppstå stora mängder samlat och mycket blött avfall som hämtas i tunnor och speciellt från matberedningssidan i storköken. En förbränningsprocess störs om sådana samlade mängder – snarare stora klumpar – tillsätts utan omsorgsfull inblandning.

Förbränningen blir dålig. Här finns en marknad för rötning. Men – även för en rötningsprocess som utförs i cisterner, dvs reaktorer, är god malning, inblandning och homogenisering nödvändigt. En tunna med rester från maskinell potatisskalning är helt annorlunda än en tunna slakteriavfall. I en deponi eller rötcell där uppehållstiden får vara mycket längre är malning och blandning inte lika kritiskt. Bakteriekulturen har tid att anpassa sig lokalt i olika delar av biomassan men processen blir inte lika effektiv och hygieniseringen inte lika god. Reaktorprocesser kräver att man pastöriserar materialet innan det matas in och de drivs ofta med bakterier som arbetar vid högre temperatur.