HemVåra soporNår vi målen?OrdlistaLänkarDokument att hämtaSökLogga in
Våra sopor
Vad är avfall?
Var uppstår avfall?
Hushållsavfall
Verksamhets- avfall
Farligt avfall
Biologiskt nedbrytbart avfall
Avloppsslam
Latrin
Behandlings- metoder
Definitioner
Kompostering
Kompostens innehåll
Kompost och energi
Kompost- ering och kompost- behov
Marknad för kompost
Kompost- erings- anlägg- ningar
Hemkom- postering
Rötning
Förbränning
Deponering
Kommunala avfallsansvaret
Producentansvar
Kompostens innehåll

För att få ett ton kompost krävs ungefär 2 ton av lämpligt sammansatt råmaterial. Det kan vara enbart växtavfall eller blandat växt- och matavfall. Papper kan mycket väl ingå och den som komposterar i liten skala, och har för lågt förhållande mellan kol och kväve, kan använda sönderrivet tidningspapper som tillsats om det inte finns annat som gammalt, vissnat gräs och löv att tillgå.

Den kompost, ca ett ton, som fås från två ton utgångsmaterial kan typiskt innehålla ca 1/3-del fukt och ca 1/3-del askbildande substans. (Man brukar inte bränna sin kompost men man måste göra det för analys av innehållet.) Organiskt material utgör också ca 1/3-del. Uppdelningen på tredjedelar är grov. Fraktionerna kan vara såväl större som mindre.

Ett ton avfall kan innehålla ca 2 - 3 kg fosfor per ton om utgångsmaterialet är hushållsavfall med normal andel matavfall (men utan glas, plast, metaller och liknande) och omkring 0,5 kg fosfor om det är trädgårdsavfall. Den kvävehalt som finns kvar i kompost som är baserad på hushållens matavfall kan ligga på 10 - 15 kg per ton och 3 - 4 kg per ton om råvaran är trädgårdsavfall. Det är bara en mindre del av detta kväve, något kilo per ton i fallet hushållsavfall, som har mineraliserats under processen och förekommer som nitrat eller ammonium med hög växttillgänglighet.

Resten är organiskt bundet. Under åren som följer kommer detta att avges långsamt men växterna tar bara upp en mindre del beroende på att tillväxtsäsongen är betydligt kortare än hela den tid per år som organiskt kväve fortsätter att mineraliseras till upptagbar växtnäring. En stor del av kvävet läcker alltså ut som nitrat eller försvinner som ammonium, lustgas eller molekylärt kväve. Mer än 30-procentigt utnyttjande av det organiskt bundna kvävet är svårt att uppnå. Oftast blir det mindre.

För den som tänker sig att återföra växtnäring i matavfall till professionellt jordbruk via kompostering är det intressant att jämföra kompostens innehåll med jordbrukets behov. Där kan det handla om 20 - 30 kg fosfor och 100 kg eller mer av växttillgängligt kväve per hektar och år. Den kompostmängd man skulle behöva för att täcka ett års gödningsbehov av till exempel fosfor handlar därför om något tiotal ton per hektar och innebär mer jordkompaktering från maskiner och mer arbetstid.

Dessutom stämmer inte förhållandet mellan fosfor, växttillgängligt kväve och kalium i komposten med grödornas behov och man måste därför ändå använda en hel del handelsgödsel och sprida minst en gång till. Spridning av matavfallskompost på åkermark minskar därför inte behovet av arbete med gödsling. Även om man skulle tillgodose fosforbehovet så behövs mer kväve och kalium.

Kompost kan också innehålla miljögifter beroende på vilket material man lägger i processen. Ett av de mer kritiska ämnena är tungmetallen kadmium. Kadmium finns både naturligt och tillfört i åkermarken. Mälardalens åkrar har naturligt något höga halter och dessutom har det tillförts mer med fosforgödselmedel och atmosfäriskt nedfall samt tillförsel av stallgödsel och rötslam. Kadmium tas upp av grödorna och hamnar i maten via bröd, och via kreatursfoder som ger kött och mjölk. Så småningom hamnar kadmium i både matavfallet och i avloppsslammet. I Sverige finns en begränsningsregel för hur mycket kadmium som handelsgödsel får innehålla i relation till fosforhalten. Maximalt tillåts 100 mg kadmium per kg fosfor. Lägre halter är tillåtna men det utgår en kadmiumavgift. Medelhalten i den använda handelsgödseln ligger numer i området 15 - 20 mg/kg.

Kompost gjord på matavfall kan nå ganska höga tal på förhållandet mellan kadmium och fosfor. För stallgödsel kan det bli överskridanden av den gräns som gäller för handelsgödsel på grund av det kadmium som finns i fodret. Relationen beror givetvis på utgångsmaterialet. Kretslopp av näringsämnen är i och för sig en intressant långsiktig tanke men eftersom det aldrig synes kunna bli fullständigt och tillräckligt av näringsämnen för jordbrukets behov måste hela tiden ny växtnäring tillföras.

Det långsiktiga resultatet kan därför bli en uppbyggnad av mer kadmium och andra ämnen i åkermarken. Den enda långsiktiga lösningen på detta är att ytterligare skärpa kraven på handelsgödselns innehåll och även på kompost och kompostrester från rötningsprocesser. För stallgödselns kvalitet måste man också kontrollera det foder som djuren matas med. Handelsgödsel kan renas från kadmium med värmebehandling men det går inte för organisk substans som då blir förstörd.

Samhällets konsumtionsmönster har alltid varit under kontinuerlig förändring och det gäller även mat och matavfall. Hushållen blir mindre. Tid synes bli en allt knappare tillgång. Trenden går mot ökat matintag ifrån storkök och restauranger och ökad användning av halvfabrikat i hushållens egen matberedning. Detta påverkar även hushållens matavfall. Mängderna per capita kommer att minska och dessutom innehålla mindre av ämnen som bidrar till humusbildning. Istället uppkommer matavfallet mer inom livsmedelsindustri och storkök. Även inom restaurangbranschen synes halvfabrikat användas i ökande omfattning. (Notera att dessa trender även har betydelse för utvecklingen inom förpackningsområdet.)

 

Uppdaterat 2007-07-20
Utskriftsvänlig sida
Ett samarbete mellan alla 26 kommuner i Stockholms län samt Håbo kommun, samordnat av Stockholmsregionens avfallsråd.
Provided by Webforum