Enskilda hushållskomposter finns det många av i länet men av stora centralanläggningar egentligen ingen. Visserligen finns på en del platser kommunala anläggningar som komposterar trädgårds- och parkavfall för att sälja till jordblandning: Tvetatippen i Södertälje, Sofielundstippen i Huddinge, Kovik i Värmdö kommun och vid Hagby Återvinning i norra Täby.

Några stora anläggningar som även tar biologiskt nedbrytbart matavfall från hushåll finns dock ej. På flera av dessa platser samkomposterar man även med jord som är förorenad av olja och lösningsmedel och får då även en ganska god nedbrytning av dessa föroreningar. Kompostering är en vanlig metod för att rena måttligt oljeförorenad jord.

Under 1990-talet fanns ett projekt i Stora Vika på Södertörn där ett företag byggde om en gammal cementugn till roterande komposteringstrumma. Anläggningen skulle ta emot osorterat hushållsavfall, delkompostera, sedan sikta för att få bort metallföremål och därefter slutkompostera. Tanken var att sälja anläggningsjord och kompostpellettar. Det visade sig så småningom att projektet inte var ekonomiskt hållbart.

Det fanns tveksamheter om kompostkvaliteten, produkten var inte lätt att avsätta, anläggningen hade luktproblem, energiförbrukningen skulle bli fantastiskt hög (näst största elanvändare i Nynäshamn efter raffinaderiet) om man gick vidare med den stora planen och behandlingskostnaden var alldeles för hög. Projektet är nu avvecklat.

Projektet i Stora Vika – Rondeco – gav dock en del intressanta erfarenheter. Bl a så är en komposteringsprocess mycket korrosiv, beroende på hög kolsyrahalt, och det visade sig att metallföremål i fabriken korroderade starkt. Komposten fick problem med tungmetaller och särskilt bly som till stor del visade sig härröra från spetsarna på glödlampor och från kragarna på vinflaskor. Det här kan ha bidragit till styrkan i kravet på att kompostering av matavfall kräver ett välsorterat material.