Framtidens deponiavfall domineras troligen dels av typer som är mer inerta och enkla att deponera men som man inte lyckas finna användning för, dels av typer som är mer svårbehandlade och kräver specialdeponering. För var och en av de svårbehandlade typerna får man en ganska måttlig mängd men de måste hanteras och deponeras separat. Det är inte säkert att specialdeponierna för svårt avfall kommer att ligga i Stockholmsområdet.

Det totala överskottsflödet av inerta och harmlösa avfall som sten, jord och schaktmassor kommer sannolikt att minska som följd av deponiskatt och restriktioner för att bryta nytt material och att utvinna grus och jord från täkter. Man kan lagra dylikt avfall utan avgift i 3 år för söka en marknad för det.

Byggavfall som betong och tegel kommer att återvinnas i högre grad och användas som fyllmaterial. Rivningsvirke kommer i större utsträckning att gå till bränsle. Om de "harmlösa" materialen ändå deponeras så görs det på ett sådant sätt att marken ändå blir byggbar ovanpå.

Hushållens grovavfall kommer att sorteras i högre grad genom krossning och magnetseparering. Mycket av utvecklingen kommer att styras av hur deponiskatter utvecklas och priset för bortskaffande genom destruktion. Därför är det svårt att säga hur länge deponeringskapaciteten räcker.

Som framgår ovan är det viktigt att skilja på tillstånd och verklig fysisk kapacitet. För det som verkligen måste deponeras kommer alltid att finnas kapacitet, dock inte nödvändigtvis i Stockholms län. Detta minskar dock inte behovet av och ansvaret för att redan nu söka efter andra tänkbara platser även om det handlar om behov på 100 års sikt.

Ju mer man skjuter upp ju svårare blir det och ju mer kommer att krävas av lämplighetsanalys. Antalet platser som är särkilt lämpliga för framtida deponier är förmodligen begränsade och kan behöva markeras tidigt. Uppgiften är typiskt regional och bör hanteras av Länsstyrelse och andra regionala organ. Det är viktigt att man har fler alternativ inför framtiden, även om den är avlägsen.