Hem Våra sopor Når vi målen? Ordlista Länkar Dokument att hämta Sök Logga in Våra sopor Vad är avfall? Var uppstår avfall? Hushållsavfall Säck- och kärlsopor Grovsopor Förpackningar Kartong Wellpapp Vätskekartong Papper Glas Metaller Plast El-avfall Verksamhets- avfall Farligt avfall Biologiskt nedbrytbart avfall Avloppsslam Latrin Behandlings- metoder Kommunala avfallsansvaret Producentansvar Vätskekartong Även denna kartong är tillverkad av sulfatmassa men i regel har den ett ytskikt av blekta fibrer och en behandling som ger en bra och vit yta för tryckning. På insidan är kartongen täckt med en tunn polyetenfilm för att bli vätsketät. För fruktjuicer och mejeriprodukter i småförpackningar, där man kan räkna med att de fyllda förpackningarna lagras längre tid, lägger man på både ett tunt aluminiumskikt och plastskikt. Skälet är att förpackningen skall vara både diffusionstät och vattentät. Syre får inte läcka in och förstöra produkten. Om man bara ser på teorin och energivinst per kg för material så är det inte papperet som är mest intressant att återvinna i vätskekartongen. Istället är det först aluminiumskiktet, därefter plastskiktet och sist papperet. Som materialen kommer ut ur processen så är det dock bara papperet som representerar något affärsvärde. Vad som skiljer återvinning av vätskekartong från annan pappersåtervinning är problemet att skilja pappersfibrerna från beläggningarna. I princip går åtskiljningen till så att man river upp kartongen i mindre bitar och matar in dem i en mekanisk kvarn av liknande typ som man använder då man tillverkar mekanisk massa för tidningspapper. Det betyder att processen använder en hel del elenergi. Efter malningen silar man ifrån pappersfibrerna. Resten, dvs plastflingorna och eventuellt aluminium- och fyllmedelsslam, avvattnas och bränns. I processen ingår givetvis även tvättning. Vätskekartong torde vara en av de ekonomiskt minst intressanta pappersprodukterna att materialåtervinna och ett av de mest intressanta förpackningsmaterialen att energiutvinna, eftersom alla de ingående materialen har högt värmevärde. Plasten och aluminiumet som kan vara med bränns visserligen efter att de har skiljts från pappersfibrerna men i ett ganska fuktigt tillstånd. Uppgifter om värmevärdet för slammet saknas men förbränningsprocessen bör säkert förses med rökgaskondensering för att ge hygglig mängd värmeenergi, som skulle vara jämförbar med energiandelen från dessa två material i förpackningen om de hade energiutvunnits direkt ihop med hela förpackningen. Eftersom fibrerna under återvinningsprocessen kan ha kommit i kontakt med mjölk- och juicerester i processvattnet får de inte återanvändas i kartong som kan komma i kontakt med livsmedel. Det beror på att de ytterst små matrester som finns kvar gör att kartongen lättare kan angripas av mögel och bakterier. En vanlig användning för vätskekartong är ytterskikt på gipsskivor. Även för denna användning finns troligen en något förhöjd risk för mögelpåväxt under byggnadstid om miljön är fuktig. Förutom plastlaminerad vätskekartong, som är en relativt modern uppfinning, har det länge funnits vaxad kartong och vaxat papper. Sådant papper är gjort av en finare kvalitet av pappersfibrer som sedan dränkts in med paraffin. Det går inte att avlägsna vaxet på något enkelt sett och materialet passar endast för energiutvinning. Uppdaterat 2007-07-02 Utskriftsvänlig sida Ett samarbete mellan alla 26 kommuner i Stockholms län samt Håbo kommun, samordnat av Stockholmsregionens avfallsråd.

Provided by Webforum