Förorenad jord finns på en hel del gamla industritomter. Det har uppskattats finnas ca 7 000 säkert eller misstänkt förorenade markområden i Stockholms län. Normalt – och om föroreningarna inte är mycket kraftiga – låter man jorden ligga men om marken skall bebyggas eller kan befaras läcka föroreningar till grundvatten kan sanering bli nödvändig. Den vanligaste föroreningen är olja, men något som sägs vara typiskt för Stockholmsregionen är att olika verksamheter kan ha avlöst varandra på samma plats och gett upphov till en komplicerad föroreningsbild.

Förorenad jord kan ibland behandlas där den ligger eller grävas upp och behandlas på plats för att sedan läggas tillbaka. Avfall blir den definitionsmässigt bara om man för bort för behandling eller deponering. Behandlad jord som transporteras tillbaka blir definitionsmässigt återvunnen. Det finns flera metoder för rening.

Med upphettning kan man driva av flyktiga föroreningar som lättare oljor, lösningsmedel, impregneringsmedel och kvicksilver. Avdrivna ämnen försöker man att fånga i filter eller annan reningsutrustning. En möjlighet är att avgaserna får gå in i en förbränningsprocess.

Förbränningsmetoden innebär att man behandlar den förorenade jorden i en förbränningsugn – ofta utförd som en liggande roterande cylinder liknande en liten cementugn – med gasol- eller oljebrännare. Om jorden är så pass ren efter behandlingen att den kan återanvändas kan man behöva blanda in nytt organiskt material eftersom det gamla är bortbränt. Alternativt används den som bygg- och täckmaterial på deponier.

Oljor och lösningsmedel är ofta biologiskt nedbrytbara. I marken på lite djupare nivå fungerar inte den biologiska nedbrytningen eller går mycket långsamt. I en komposteringsprocess kan emellertid en hel del av dylika föroreningar brytas ned. Om därför jorden grävs upp och blandas in i en komposteringsprocess tillsammans med lämpligt material så kan man uppnå en betydande rening på ett billigt sätt.

För jord som är förorenad av tungmetaller väljer man ofta tvätt. Metallerna är huvudsakligen bundna till de allra finaste partiklarna i jorden – själva slammet – och genom att tvätta ur dessa med vatten kan man avlägsna huvuddelen av metallinnehållet. Det borttvättade slammet sändes sedan för annan behandling eller speciell deponering. Man kan också använda tvättliknande metoder som kemiskt påverkar de föroreningar man vill bli av med eller oskadliggöra.

För dessa fyra huvudmetoder använder man fasta eller ofta mobila anläggningar som kan transporteras till de områden där man för tillfället arbetar med jordrening. För komposteringsmetoden handlar det vanligen inte om någon speciell maskinell anläggning utan om kompostering på en platta på marken.

Ofta försöker man behandla förorenad gjord på platsen där den ligger. Om det är stora mängder som måste behandlas med värme, förbränning eller tvätt så kan man ställa upp en mobil anläggning på platsen där jorden finns för att minska transportarbetet. Behandling på eller bredvid platsen innebär att den behandlade jorden inte blir betraktad som avfall. Metoderna som kan komma till användning är de som nämnts ovan men sedan finns också kemisk behandling och elbehandling.

Elbehandling kan användas vid kraftig metallförorening och man utnyttjar att t ex metalljoner i vattenlösning rör sig om de utsätts för ett elektriskt fält. Elektroder slås eller grävs ned i marken. När man lägger på en likspänning kommer de positivt laddade metalljonerna att vandra mot och anrikas omkring eller på de negativa elektroderna. Där blir de sedan lättare att gräva bort.

Kartan intill visar var olika anläggningar för behandling av förorenad jord finns i Stockholmsregionen.