I anläggnings- och byggnadsarbeten uppstår både överskott och underskott på jord- och stenmassor. I rivningsarbeten blir det nästan alltid överskott på rivningsmassor. Totalt sett rör det sig om mycket betydande mängder. Stora aktörer inom branschen, som ofta även arbetar med annat avfall, är tillståndspliktiga och för statistik. Men det finns även en hel del mindre företag som är för små för att tillstånd skall behövas och inte har några omfattande rapporteringskrav.

Jordmassor är inget enhetligt begrepp och allt kan inte klassificeras som avfall med EUs terminologi - att det är något man vill eller måste göra sig av med. Klassificeringen kan bli ett besvärligt kapitel. Till detta kommer också deponiskatten som gör det intressant att mer aktivt söka snabb återanvändning av materialet. Jordmassor kan vara mullrika ytjordtäcken som skrapas av innan man börjar bygga och som man vill lägga åt sidan för att använda på annan plats, det kan vara lermassor, sand och grus.

Det kan också vara muddermassor eller en blandning av alla nämnda material. Jordmassor kan man vilja sikta upp i olika kvaliteter för olika ända mål och sedan blanda för olika användningssätt. Exempel på användningar kan vara för anläggningsarbeten där man behöver jord, lera och sand för att fylla ut eller jämna till eller att plantera i. Täckning av deponier kräver också en hel del jord.

En speciell jordkvalitet är förorenad jord. Ofta handlar det om ytjord från äldre industriområden som förorenats med olja. Förorenad jord brukar antingen användas som täckmaterial eller vägbyggnadsmaterial inom deponiområden eller också renas den och återanvänds som fyllmaterial. Det finns metoder att rena jord på plats utan att behöva gräva bort den, men erfarenheterna är blandade. Bortgrävning och termisk behandling eller komposteringsbehandling är de vanligaste metoderna. Termisk behandling innebär att man bränner jorden i speciell ugn som man eldar med gasol.

Efter bränningen är jorden helt steril och saknar praktiskt taget organiskt innehåll. Det blir en form av sand som man sedan kan använda för utfyllnad eller t.o.m. lägga tillbaka. Behovet av att rena förorenad jord är mycket varierande. Det har gjorts inventeringar i alla länets kommuner av var tomtmark med förorenad jord förekommer. I regel kommer sådan jord att få ligga kvar och blir endast föremål för behandling om den skall bebyggas. De stora variationerna i reningsbehov har gjort att man ofta arbetar med transportabla reningsanläggningar.

Stenmassor från sprängningsarbeten lades tidigare ofta på deponi. Men i och med att man av miljö- och resursskäl är restriktiv när det gället tillstånd för både grustäkt och bergtäkt, har det blivit mer ekonomiskt intressant att ta hand om stenmassor och krossa till makadam och grus för t ex vägbyggnad. Nästan alla stenmassor tas idag till vara. Det är mycket lite som hamnar på deponier. Liksom för jordmassor är tillgång på bergmassor och krossten mycket varierande. Stora tunnelsprängningsarbeten ger upphov till mycket sten. Efterfrågan är jämnare än tillgången men även här har man variationer.

En speciell bergprodukt är borrkax – dvs stenflisor och stenmjöl som uppstår vid borrning. Man får fram materialet vid hålborrning för sprängningsarbeten, hålborrning efter vatten och för bergvärmeanläggningar samt vid fullortsborrning för tunnlar. Fullortsborrningen ger mycket stora mängder borrkax eftersom allt bergmaterial borras bort och det inte blir någon sprängsten. Ett problem med borrkax och borrmjöl har varit vad man skall göra med det.

Från normal byggverksamhet med borrning och sprängning kommer borrkax i varierande, men i ton räknat ändå ganska små, mängder. Fullortsborrning ger stora mängder men väldigt sällan eftersom det inte är så ofta som man har dylika borrningsprojekt i regionen. Måttliga mängder kan användas vid tillblandning av anläggningsjord men det är svårt att finna avsättning för sporadiskt uppkommande jättestora mängder och sannolikt går då materialet till deponering.

"Andra fyllmassor" kan typiskt härröra från rivning. Det kan vara grovkrossad betong, med och utan armeringsjärn, mer eller mindre trasigt tegel med murbruksrester, trävirke och allt detta hopblandat. Betong kan krossas till mindre stycken och användas som fyllmaterial i enkla betonggjutningar eller för utfyllnad.

Användning för utfyllnad gäller även för tegelrester. Gammalt tegel kan rensas från kvarsittande murbruk och användas igen men arbetet är dyrbart och kommer därför knappast ifråga för annat än gammalt tegel med speciella dimensioner som kan användas för restaureringar och reparationer av äldre byggnader. Något som ökar i omfattning är utvinning av bränsle ur rivningsavfall.

Bränslepriser har stigit som följd av ökade oljepriser. Det här har gjort att det blir alltmer intressant för en deponiägare att sortera ut brännbara material från det som är tänkt att deponeras. Dessutom finns EU-direktiv och svenska regler om att deponering av brännbart avfall måste minskas. De brännbara komponenterna i rivningsavfallet är i första hand trä och därnäst papper och plast. Stubbar är en annan fraktion av ”massor” som tidigare huvudsakligen deponerats men som numer krossas till bränsle.

Jord-, sten- och fyllmassor kan återanvändas men ett stort problem är att tillgång och efterfrågan inte samvarierar och att materialen, möjligen med undantag för utvunna bränslefraktioner, inte tål några längre transporter. Sand, grus, berg och jord finns i hela landet och priset är lågt - även för jungfruligt material. Deponiskatten har dock gjort det företagsekonomiskt intressant att transportera över betydligt längre avstånd.

Kartan intill visar några av anläggningarna i Stockholms län där man sorterar, återvinner och deponerar jord- och schaktmassor.