Vill man styra framtiden behövs mål
För att formulera mål krävs visioner som kan diskuteras och debatteras. Visioner är till sin natur volatila men utan visioner blir det varken mål eller beslut och ingen uppfattning om hur framtiden helst borde bli. Här är det viktigt att påtala skillnaden mellan visioner, prognoser och scenarier.
Framtagande av målsättningar är ett vanligt arbetssätt för att styra verksamheter i rätt riktning. Det finns ofta hierarkier av mål. Till exempel så finns nationella miljökvalitetsmål som sedan bryts ned på regional nivå och så mål som också tas fram på den kommunala nivån utifrån lokala förutsättningar och som sedan bryts ned på olika verksamheter inom kommunen.
Visioner är önskningar som kanske inte delas av alla. Prognoser är förutsägelser om framtiden och baseras på kunskap om hur det har varit, om betydelsefulla samband och om ganska säkra framtidsutvecklingar typ befolkningsmängd och åldersstruktur. Scenarier är tänkbara alternativa framtidsutvecklingar som ofta avviker från prognoser och visioner med syfte att speciellt illustrera och framhålla behovet av flexibilitet och robusthet i planering.
Framtiden blir ju sällan som man vill eller tror. Scenarieanalys innebär att man ställer upp flera olika framtidsalternativ – såväl önskvärda som problemfyllda – vilket till skillnad från visioner och prognoser ger en förutsättning för säkerhetstänkande. |
|
Men hur ska man då nå målen? |
| Framtiden är osäker. Därför är det nödvändigt att sträva efter flexibilitet och robusthet vid planering av markanvändning och investering i kapitaltunga anläggningar. Det gäller också att ha möjlighet att mäta måluppfyllelse. Detta förutsätter en god kunskap om de förhållanden som råder. Det ger också en bättre möjlighet att analyser vad som behöver göras eller vilket som är det snabbaste, effektivaste och/eller mest ekonomiska sättet att nå målet. |