Kemisk återvinning

Man har provat och räknat på olika kemiska metoder för att återvinna blandade plastmaterial. De skulle kunna ge renare kvaliteter. Alla kemiska metoder har gått ut på att hetta upp materialet så att det förgasas och att utvinna komponenter ur det för återsyntetisering av plast. Ingen av de studerade metoderna har lett till någon kommersiell process. Det är svårt att se att sådana processer skulle leda till några nämnvärda energivinster. Man börjar ju nästan om från början i materialframställningen.

PVC-plast är lite annorlunda än andra plaster för att det innehåller många tillsatser och flera av dessa anses numera tveksamma med hänsyn till miljö- och hälsoeffekter. Mjuk PVC kan bestå av mjukningsmedel ända upp till halva vikten. PVC är ett intressant material att återvinna separat om det är tillgängligt i stor kvantitet och utan föroreningar. Bortsett från innehåll av mjukningsmedel så utgörs mer än hälften av grundmaterialet av klor och klor är energikrävande att framställa.

Det är tekniskt möjligt att bryta ned PVC i en förgasningsanläggning eller speciell förbränningsanläggning och att sedan återvinna klorinnehållet som klorgas eller som saltsyra (HCl). Men det synes hittills inte ha visat sig vara ekonomiskt intressant.

En annan metod som studerats för PVC, men som också bör vara användbar för några andra plaster, är upplösning av materialet i starka lösningsmedel av samma typer som används för plastlim. Därefter avskiljs lösningen och indunstas varvid man kan få fram plasten igen. Egentligen är metoden mer mekanisk än kemisk. Några anläggningar som baseras på den principen synes inte heller ha kommit till stånd av kommersiella skäl. Metoder och teknik finns alltså men faller ännu på ekonomin.

Uppdaterat 2007-07-06