Humusbehov
Behov av och tillgång på jordförbättringsmedel
Humus är en jordkomponent som fås efter mycket långt gången biologisk nedbrytning av biomassa. Den kemiska sammansättningen hos humus ligger mycket nära den för bränntorv eller för brunkol. Båda dessa kan också användas som humusersättning, för brunkolet efter lämplig behandling. Humusens främsta egenskap är att ge jord en mer lucker och fukthållande konsistens som underlättar rotbildning. För vissa jordar är det ena viktigare än det andra. Lerjord kan behöva mer av konsistenseffekten och sandjord mer av fukthållningsförmågan.
Humus är vidare en energikälla för mikroorganismer. Dessutom synes humusinnehållet ha viss betydelse för den svampkultur i marken som de flesta växter behöver för näringsupptagning ur jordarter. Även handelsgödselupptag sägs missgynnas något om humushalten är för låg.
Utarmade jordar lider brist på humus
Med stallgödsel tillför man humusbildande substans men man kan också – i varje fall i nordeuropeiskt klimat – uppehålla en tillräcklig humushalt genom att växla grödor och plöja ned skörderester. Både rotbildningen och nedplöjda rester bidrar till att man kan hålla humushalten konstant och t o m långsamt bygga upp den. Det går att hålla en tillräcklig humushalt utan att tillföra kompostmaterial.
I speciellt Sydeuropa är situationen en annan. I Spanien, Sydfrankrike, Italien och Grekland är klimatet torrare och odlingen mer intensiv. Man har på många ställen i långa tider odlat likartade grödor. Det är mer spannmål och grönsaker och mindre av vall. Möjligen är detta en konsekvens av högre befolkningstäthet. Klimatet är förmånligare men jordkvaliteten har blivit lidande så att man har humusbrist. Även en hel del av lerjordarna i Nederländerna, Tyskland och Polen har låga humushalter trots att man använder mycket stallgödsel.
Stallgödsel inte alltid lösningen
Ett problem med stallgödsel i modernt specialiserat lantbruk är att det ofta uppstår på annan plats än där man har humusbehov och det kostar att transportera och sprida. Det blir för mycket på en del platser och för lite på andra. Mer av kraftfoder och odlad spannmål i fodret ger också mindre av humusbildande substans i stallgödseln. Det här är en del av bakgrunden till att man inom EU framhåller kompostering av matavfall som ett sätt att få fram humusbildande material för jordförbättring. Förhållandena i Skandinavien är något annorlunda även om vi också har obalanser i fördelningen av spannmålsodling och djurhållning över landet.
Även för kompostfabrikation är logistiken viktig. Storproduktion i ett tätortsområde betyder långa transporter för spridning. Att transportera och sprida kompost är inte billigare än att göra det för stallgödsel. Generellt framhåller man i Bryssel mer behovet av humusbildande material än utnyttjandet av växtnäringsämnen. Växtnäring är också fortfarande mycket billigt. |
| |