Matavfallet från hushåll blir alltid dyrt att samla in och i hemmen kastas nog en mindre andel. I offentliga matserveringar kastas mat i såväl beredningen som efter måltiden men det senare avfallet kan vara förorenat med en mängd annat skräp som lämnats på tallriken som kapsyler, cigarettpaket, omslag till våtservetter och ett och annat matbestick. Hälften av den kastade maten är kanske en mer rimlig uppskattning av användbart matavfall och det mesta av detta kan nog samlas in från just från restauranger och annan kollektiv mattillagning.

I Uppsala gjordes under 1990-talet en mer detaljerad undersökning av sådant rimligt tillgängligt rötningsbart avfall. Om detta skalas upp till Stockholmsregionens större befolkning skulle man hamna på ca 50 000 ton. Till detta kommer avfall från livsmedelsindustrin men det är en mycket liten verksamhet i Stockholmsområdet. Det finns ett stort mejeri och en del bagerier men slakteriverksamheten är inte så stor längre. En del köttförädling finns men det som där produceras kan räknas in som restaurangavfall.

Mängden om ca 50 000 ton synes också bekräftas av en nyligen genomförd uppskattning av biologiskt nedbrytbart avfall genomförd av Stockholmsregionens avfallsråd, Käppalaförbundet och Stockholm Vatten. Här har man enkelt utgått från vad man vet från plockundersökningar och tillämpat en erfarenhetssiffra på att utsorteringsbart matavfall kan ligga på ungefär 10 % av nettomängden (efter utsortering av producentansvarsavfall) av alla säck- och kärlsopor.

Det verkar ha givit ett något lägre resultat men med tillägg av en del industriavfall kommer man också till en nivå på ca 50 000 ton. De 10 procenten ligger i linje med de 20 procent bortkastad mat som nämns i föregående stycke, men schablonsiffran är tillämpad rakt över och inkluderar således även matavfall från hushållen. Per invånare blir det ca 27 kg/år. Denna siffra stämmer också någorlunda med uppgifter från några kommuner där man har separat statistik för avfall som får gå till kompostering.

Människans normalintag som mätmetod

En annan metod att uppskatta mängden matavfall är att utgå från ett normalintag av livsmedel på ca 2 000 kcal per dygn eller människans värmeavgivning på i medeltal knappt 100 Watt. Båda motsvarar ca 2,3 kWh av torr biomassa eller ca 0,5 kg. Pga matens fukthalt så bör detta motsvara ca 1,5 kg mat och på ett helt år för 1,85 miljoner människor blir det en matkonsumtion på ca 1 miljon ton livsmedel. I början av 1990-talet gjordes ett försök att praktiskt ta reda på hur mycket mat av olika typer som konsumerades i länet.

Man kom fram till ca 1,3 miljoner ton men däri ingick även drycker, bl a nästan 300 000 ton mjölk. Om man räknar bort nästan allt vattnet ur dryckerna och tar hänsyn till den ökade folkmängden så ser siffran 1 miljon ton rimlig ut som nettointag. Om 20 % av inköpt mat kastas så hamnar man på 250 000 ton matavfall. Det är ungefär samma storleksordning. Som synes ovan stämmer siffrorna någorlunda med vad man kan uppskatta från total avfallsmängd och plockundersökningar. (Varför blir så mycket mat inte uppäten?)

Insamling av matavfall

Hur mycket som sedan verkligen är lämpligt att samla in beror på syftet med den biologiska behandlingen, vilka kvalitetskrav man ställer på råvaran och vilken avsättning man har för nedbrytningsprodukterna och vilka hygienkrav man måste ställa på dessa. Insamlingskostnaden är väsentlig. Att samla in en liten mängd blir billigt men för en stor mängd ökar kostnaden. Marginalkostnaden för det sist insamlade kan bli väldigt hög. Förutom matavfallet kan man också räkna stallgödsel och slam från reningsverk som behandlingsbara med biologiska metoder.

Bioavfallets sammansättning

Den torra delen av biologisk substans består ungefär av: 46 – 49 % kol, ca 42 % syre, 5 – 7 % väte, 0,5 – 2 % kväve och resten olika mineraler och spårämnen.