Kontorspapper

För kontorspapper finns ingen lagstiftning om producentansvar men ett löfte från pappersindustrin om att försöka uppnå 75 % återvinning. Kontorspapper utgörs av en mängd olika kvaliteter. Det är inte bara skrivpapper, utan även kuvert och omslagspapper, med och utan tejp, klisterlappar och kletiga beläggningar för självklistring. I verkligheten har man på kontoren också tidningar och tidskrifter, böcker och pärmar, som slängs förr eller senare och där val av behandlingsmetod inte är enkel. Behandlingsmöjligheterna är kopplade till sorteringskvalitet.

Från ett pappersinsamlingsföretag har man angivit att kontor bör separera papperet enligt följande:

• Dags- och veckotidningar
• Broschyrer och direktreklam
• Datalistor, kopiepapper och arkivhandlingar
• Tryckerispill och pappersspånor
• Wellpapp och kartonger
• Pappersförpackningar

En del saker måste sorteras bort då de stör materialåtervinningsprocesserna. En liten bit kletigt material kan förorsaka mycket besvär om den fastnar på en torkvals i en pappersmaskin. Man vill därför inte ha med följande:

• Vaxat och tjärat papper eller kartong
• Karbonpapper
• Kuvert
• Post-it lappar
• Självklistrande dekaler, prisetiketter etc.
• Glas, grus, sten, gummi, plast, textil, trä etc.
• Skräp och sopor 

Om kontorspapper skall sorteras av någon annan än återvinningsföretaget är det rimligast att man väljer en eller två kvaliteter som är lätta att definiera och sortera ut från resten – t ex datalistor/skriv/kopiepapper och wellpapp – genom att man helt enkelt inte blandar. Resten blir då en förbränningsfraktion. Önskas mer omfattande sortering är det mycket troligt att man på något sätt måste ge starka ekonomiska incitament för detta och tydligare definitioner.

"Arkivhandlingar" är ett alldeles för ospecificerat begrepp som inte säger något om materialet. Det behöver inte ens vara papper. Att avlägsna sådan svärta och annan färg som kommer från kopieringsmaskiner och laserskrivare är ett speciellt problem, eftersom den skiljer sig från vad som används i tidningar.

Tryckfärgen är inte lösningsmedelbaserad eller använder olja som bindemedel utan ett fint plastpulver som smälts fast på papperet. Dels är det svårt lösa upp partiklarna så att de lossnar dels binder de ihop pappersfibrer i klumpar. Klumparna är mycket små men påverkar papperskvaliteten.

Det finns möjligheter att tvätta bort en del partiklar med upprepade tvättningar och/eller starka alkalier men det blir kostsamt. Det har experimenterats med speciella plaster i tonerpulvret som är mer känsliga för alkalier eller kan lösas upp med enzymer så troligen är detta ett problem som kommer att lösas, men sedan gäller det att alla pulver på marknaden får sådana upplösningsegenskaper.

För papper med text från bläckstråleskrivare finns ingen annan metod än att lösa upp bläcket med vatten och tillsatser. Bläcket går sedan inte att skölja ut fullständigt så det blir en viss missfärgning. Bläckstråleskrivare blir dock mindre vanliga på kontor och används inte för huvuddelen av alla utskrifter.

Andelen kontorspapper med text och bilder utskrivna med laserteknik eller kopierade med liknande metoder ökar liksom hela pappersflödet. Man gör en extra kopia eller skriver ut för att det blir lättare att läsa och det går fortare och blir billigare att skriva ut en statlig utredning än att köpa den tryckta boken. Sådan är trenden.

I den mån man inte lyckas få fram papper från det insamlade materialet med tillräcklig vithet så får det gå till mittskiktet i kartong, till hygienpapper och andra typer där viss missfärgning är acceptabel. Alternativt får konsumenterna, kunderna, vänja sig vid att kontorspapperet inte är helt vitt.

I övrigt skiljer sig inte återvinningsmetoderna särdeles mycket från dem som tillämpas på annat returpapper. Man slammar upp det papper som anses dugligt i vatten och avlägsnar föroreningar med mer eller mindre sofistikerade metoder. Därefter justeras massans koncentration så att den passar för att använda i en pappersmaskin.

Utan specialkunskap inom pappersområdet kan man bara gissa att det nog blir svårt med 75 % materialåtervinning för kontorspapper. Materialutvinning, varmed menas att fibern inte behöver gå till samma högkvalitativa användning, kanske blir möjlig. Materialet skulle exempelvis kunna gå till kartong och hygienpapper om dessa marknader kan svälja mängden. Men en trolig utveckling är att kontorspapper till stor del kommer att gå till energiutvinning. I Sverige kan dock den stora exportproduktionen av papper ge bättre inblandningsmöjligheter.
Uppdaterat 2007-07-06