Glas
Glas är en av de avfallsfraktioner för vilka man har ganska hög insamlingsprocent. Glas har varit dyrt och det var därför vanligt förr att de flesta flaskor för drycker var returflaskor. Om man inte återanvänder glasförpackningar eller återvinner materialet finns knappast något annat alternativ än att deponera och det är något man vill undvika.
Deponier kräver plats och varje produkt som hamnar i en deponi måste räknas som en förlust. Glas är annars inert och ger inga problem med läckage. Sedan Systembolaget slutade med pant har glasberget växt och det är angeläget att hitta alternativa användningar. Exempel på sådana är att använda krossat glas som tillsats i betong och som dränerande fyllmaterial. Användning av färgat glas som råvara för isoleringsull är i det närmaste traditionell.
Glasbalansen i Sverige ser ut som i de flesta andra länder. Man har för mycket av färgat returglas men brist på klarglas. Standardiserade glasförpackningar lämpar sig bra för återanvändning. En läskedrycksflaska kan återanvändas över 30 gånger. För glasburkar finns inget organiserat retursystem. Burkar används på annat sätt och av andra branscher och det är inte samma masstillverkning och massdistribution som för flaskor.
Miljöeffekterna av att återanvända glasförpackningar är tydliga. Man spar både energi och råmaterial. Materialet för glastillverkning är dock mycket billigt och resursen av sand och kemikalier mycket stor. Skälet att minska på deponivolym är möjligen viktigare än att spara på råvara. För att tillverka ett kg nytt glas krävs knappt 2 kWh av bränsle och något under 0,5 kWh av elkraft och detta sparas med återanvändning.
Visserligen går det åt mer transportenergi och värme för diskning men det blir i alla fall en tydlig miljövinst. För materialutnyttjande av glas ser bilden inte lika ljus ut. Det blir längre transport till glasfabriken och glaset måste ju smältas om och gjutas till nya produkter. Ändå ser det ut att bli en energivinst i produktionen på ca 0,6 kWh bränsle och 0,3 kWh elkraft för varje kg glas som materialåtervinns. Vinsten ligger främst i minskat behov av den kalk och soda som behövs vid nytillverkning.
Glas kan inte energiutvinnas. I en förbränningsanläggning ger glas mer slagg och mer material att deponera men om slaggen, med hänsyn till sitt övriga innehåll, kan återanvändas till vägbyggnad eller utfyllning så får den bättre materialegenskaper om den innehåller smält glas. Förbättring av slaggegenskaper räcker dock inte för att uppväga tekniska nackdelar med glas i en förbränningsanläggning. |
| |